Idag har jag varit iväg i jobbet hela dagen, har haft huvudvärk nästan hela dagen efter denna helgen som gått..  

Han var hemma när jag kom hem och var helt lugn, antagligen för att han har dåligt samvete för vad som hänt i helgen.

Det enda jag försöker tänka på är hur vi ska sälja huset utan att han ber sig för jävligt åt.

Jag har försökt prata med honom så många gånger om att vi inte kan ha det så här längre, men det är precis som att han inte förstår.. Han förstår inte vad han gör mot oss, han tycker inte att det är så farligt när han blir lite arg..

Det enda jag längtar efter just nu är att ha mitt eget boende och få sköta mig själv.. 

I går morse så var han nog förbannad redan när han vaknade.

Vi är 4 i familjen som ofta äter på olika tider.. jag dukade fram underlägg, hade varit och handlat bullar som jag skar upp och la i en brödkorg, sen får var och en ta när dom kommer upp..

Jag satte på kaffe och åt min frukost, sedan plockade jag undan mitt underlägg mm

Jag går upp på ovan våningen och ska betala alla räkningar och när jag kommer ner har alla ätit utom han.. så frågar jag om han inte ska ha.. Nej, jag äter aldrig på morgonen.. Nähä, sa jag... och började plocka undan.. då säger han "plockar du undan??" Ja, du skulle ju inte ha?? Jo, men om du plockar undan då kunde jag ju tagit frukost, för jag ville inte plocka undan efter mig..

Okej?? Vad svarar man på det?

På kvällen sen så blir han arg/sur för att jag vill skära upp min kyckling själv.. kallar mig för en massa saker..

Jag blir väldigt sårad, och känner jag jag inte klarar detta mer.. jag går och ringer till mamma och vill ha lite support, mest för att känna av om hon skulle kunna tänka sig att ta emot oss om hans humör blir värre, men jag känner samtidigt det olustigt att dra i väg med min yngste son, när han inte märker nåt (vad jag vet) för han sitter där uppe och spelar på datorn..

Jag sitter i sovrummet och har slagit in 114114 på min mobil, ifall att.. Jag vet inte varför, jag har aldrig gjort det tidigare..

Min socialsekreterare har sagt att det är bra att ha det nr inprogrammerat på telefonen..

Men som sagt, det lugnade ner sig och jag går ut i köket för att göra klart middagen.. Då har han lagt allt på grillen och jag gör sallad..

När vi sedan äter och jag säger att det är gott... då flinar han till (eftersom det bara är jag som äter kyckling) lite elakt.. jag undrar vad det är.. inget.. säger han..

Då får jag en känlsa av att han gjort något med min mat..

Jag kan inte äta mer och jag bestämmer mig för att inte äta maten som han gör er om inte jag själv vet att det är okej.

Det känns skitjobbigt att ha det så här.. 

Att leva med en människa som är psykiskt sjuk.. 

Jag håller på att samla kraft och jag ska inte ge mig förrän jag är lycklig igen.

Kram på er

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det en vecka sedan min sambo betedde sig som en idiot här hemma, men idag när vi hördes på telefon (han jobbar verje lördag) så berättade han att han hade sökt hjälp igen    Det känns ju bra att han verkligen förstår vad det är han gör.. ...

Man kan tro att våld i nära relationer endast handlar om fysiskt våld, men det innefattar så mycket mer.. Jag lever i en relation sedan 22 år tillbaka med en man som i början även slog, men bara för att han inte gör det längre så tror han själv att...